Veckans träning v22

Måndag:

Tisdag: Gympass helkropp, minns inte övningarna.

Onsdag:

Torsdag:

Fredag:

Lördag: Körde ett pass i sommarstugan med löpning och övningar utan redskap. Hela passet ligget på min instagram som du vill köra de. Perfekt som snabb och effektiv semesterträning.

Söndag: 55 minuter jogg med barnvagnen i Karlsborg. Glömde klockan hemma så bara joggade på i lugn takt tills jag återigen va hemma och då sa klockan i mobilen att jag varit ute i 55 minuter. Så skön och härlig runda i solen.

Okej hörrni, min dokumentation om veckans träning har blivit dåligt det sista. Den senaste tiden har varit lite mer busy så jag har prioriterat om min tid till annat. Dels har det drabbat träningen, har inte kunnat ha riktigt det fokuset jag brukar ha + inte lagt tid på att srkiva här. Veckorna har sett ut lite som ovan det sista, 3-4 pass/vecka och mer löpning pga jag velat löpa mer, den bästa löpsäsongen är här och det är tideffektivt och enkelt.

Veckans bästa pass blev söndagsjoggen, den var så fin och härlig. Sprang med Doris i vagnen och sista biten var hon vaken oså sa hon " va fort du springer mamma". Blev så glad, haha. Det är väldigt mysigt och kul att springa med henne vaken i vagnen, prata lite om allt vi passerar osv. Jag sprang en ny runda i Karlborg utmed Vättern och det var SÅ FINT!!!!

Det är ett hett tips med löpningen, spring på fina platser. Då blir löpningen verkligen 2.0.

Veckans träning v17

Okej vad hände med veckans träning hörrni? Vet faktiskt inte riktigt. Eller med uppdateringar alltså. Vad som hände med träningen är att den varit trög. Trött, omotiverad, opepp osv., vilket gjort att jag inte haft nån sorts lust att rapportera eller skriva om den. Träningen har kommit och gått det sista, kört 100% på sug och feeling. Men samtidigt hejdat mig. Jag älskar högintensiv och tuff träning men det har inte varit riktigt rätt för mig det sista. Tror jag skrev om det i ett tidigare inlägg.

Förre vecka blev det i alla fall såhär:

Tisdag: intervaller 2 minuter * 10 (60 sek vila)

Onsdag: helkroppsstyrka på gymmet (raka mark, boxsteps, lårcurl, liggande hamstringcurls, sittande axelpressar, bicepscurls och tricepspressar i cable.

Torsdag: intervaller 30 sek * 20 (vila 30 sek)

Det var den träningen som blev av. Sen vila. Jag håller igång men det är sparsamt. För mig är detta en "dålig" vecka. För mig. När jag har en sämre period så tränar jag alltid, men mindre, lugnare, halvfart osv.

Målet nu är att lägga upp en plan, hitta ett fokus. Känner mig less och opepp. Det är trögt.

Peppigt blogginlägg av en personlig tränare va? Haha.. Men viktigt att komma ihåg att det är trögt ibland och det får det vara. Det är även okej att köra på halvfart ett tag. Det är faktiskt nåt jag jobbat med mycket de sista veckorna. Jag har fått ångest över att jag tränar för lite, är för otränad, dålig form. Jag är ju för fan PT? Såhär kan jag inte hållla på??? Men jag vet det inte är så innerst inne. Eller att jag inte behöver vara eller se ut på ett visst sätt. Mina kvalitéer som tränare och coach sitter inte i hur vältränad jag är just nu.

Jag kollade på elitstyrkans hemligheter häromdagen. Jag följer den tjejen som gick hela vägen på instagram (stephaniepizzignacco). Hon har skrivit en del om hur viktigt det är att vi inte är våra prestationer. Att vi inte får lägga vårt värde i våra prestationer. Det är väldigt viktigt att påminna sig om detta. Idag mäter många sitt värde i prestationer och utseende. Vi vill prestera och se ut på ett visst sätt. Gör vi det så är vi värda, duktiga, bra, godkända osv. Och det är inte behagligt och hållbart sätt att leva.

SLUTA TYCK SYND OM MIG OCH ANDRA

Okej hörrni, varnar för att det här inlägget kan va lite argt och hårt. Har eldat upp mig här en stund nu när jag tänkt och tänkt på det som rubriken säger.

Det pratas mycket om att vi idag inte vågar prata om hur vi mår, visa om vi mår dåligt, visa olika delar av livet, dela med oss osv. Varför? Jag tror jag har ett svar på varför vissa inte vill dela med sig. Och jag skriver vissa, för såklart är detta inte det enda och korrekta svaret.

Förra veckan skrev jag ett inlägg på instagram om att jag bromsat lite då jag blev rädd att jag börjar hamna i ett dåligt mönster. Stressad. Jag skrev tydligt i inlägget att jag mår bra, men att jag fått lite tecken på att jag kanske är påväg till att börja må sämre och därför drog jag i bromsen. Efter detta inlägg har jag mötts av mycket "tycka synd om". Det jag menar är att jag fått kommentarer och blickar som skriker att det är synd om mig. "Hur mår du egentliiiigen" "ta det nu lugnt och "TA HAND OM DIG", oså ni vet ljuden och blickarna. Mmmm (lite ledsamt). Aaaawwwh. Man ba 1. LÄSTE DU ENS VAD DET STOD I INLÄGGET? (det stod liksom att jag mår bra och att jag redan nu tagit action). Nummer 2. även om jag skulle må pyton tror du jag mår bättre av att du tycker synd om mig?

SÅ. Det jag kommit fram till är att jag tror det här är en anledningen till att vi inte pallar berätta. Vi vill inte bli bemötta av det här på Ica, på jobbet, när vi träffar vänner? Vem fan vill de? "heeeeej, hur ÄR de?" en klapp på axeln och hundvalpsblick? GIVE ME A BREAK.

Innan doris kom fick jag två missfall plus att det tog tid att bli gravid. Det här va anledningen till att jag inte pratade om de. Jag orkade inte få de här kommentarerna och att alla skulle tycka synd om mig. Jag klarade mig ändå, tackarrrrrrr.

Jag säger inte att vi ska sluta bry oss. Men det är stor skillnad på att bry sig och visa sitt stöd mot att tycka synd om.

När Doris fick sin diabetes så möttes jag nästan ingenting av tycka synd om, vilket jag är otroligt tacksam över. Tvärtemot så möttes jag av mycket pepp och "beundran" för vad vi klarade att gå igenom. Däremot så pratade jag och min syster mycket om detta då hon alltid pratat väldigt lite om sin diabetes och specifikt om de komplikationer den gett som hon lever med idag. Då sa hon just det här, att hon inte pallar att alla ska se henne som en sjuk person och tycka synd om henne. Få det där bemötandet som jag skrev om här ovan.

Så jag vill påminna oss alla om det här och att vi faktiskt tänker på hur vi bemöter andra. Hur uttrycker du dig och vad har du för kroppsspråk (blick?). Försök tänka hur du skulle vilja bli bemött i situationen. Ni vet som den gamla skylten i gympasalen "lämna lokalen i det skick du själv önskat finna den".

Vissa kanske uppskattar det här med tycka synd om, vad vet jag, men jag tippar på att de flesta håller med mig och inte mår bättre av just detta bemötande. Och återigen, vi ska såklart bry oss, visa stöd osv men det finns alltid bättre och sämre bemötanden.

Till dig som kanske känner att du bemött mig på detta vis, det gör inget. Jag är inte arg på nån, absolut inte. Men skulle uppskatta om jag slapp bemötandet framöver ;)

Kram och ta HAND om DIG! *hundvalpsblick*